Jag äter.

Nä nu ska jag inte vara såå tråkig, haha! :P
Men inte en enda dag passerar nog utan att jag ler, nästan i alla fall! ;)

OBS! gammal, gammal bild! :P

Två saker jag inte klarar mig utan är nog min MOBIL och mina VÄNNER! ;)
Fast egentligen behöver man ju inte ha mobilen hela tiden.. Även om den iof skulle kunna rädda mig om jag var fast på en öde ö (så jag skulle kunna ringa 112 eller nåt).. Så byter jag nog ändå ut den mot MAT, haha!

Bildkällor: här och här.

Nu har jag haft ett litet uppehåll med den här 30-dagars-listan, men nu fortsätter jag!

Oj oj... Om jag vann en miljon skulle jag nog spara ganska mycket,
men ändå åka iväg på nån resa och shoppa ganska mycket!! :D

Oj..  alltså det är inte direkt så mycket tankar jag har om det..
Men jag vill absolut dela mitt liv med och ha en framtid med alla mina kära kompisar iaf!! ;) <3

Hehe okej.. Det finns ju inte så många smeknamn för Emilia, men jag har faktiskt ett. Fast det är typ bara de kompisar jag haft väldigt länge som egentligen vet om det eller kallar mig det.. men det är "Millan". Några av mina lite nyare kompisar tycker det är ett konstigt smeknamn och inte riktigt fattar varifrån det kommer, men jag har haft det väldigt länge.
Det var en dagiskfröken som började att kalla mig det när jag var liten och sen tog många av mina kompisar efter och började också kalla mig det. När jag sedan flyttade, berättade jag mitt smeknamn för vissa personer, speciellt mina närmaste kompisar, som började kalla mig det. Sen dess har det hållit i sig och fortfarande kallar vissa mig Millan, men de flesta säger ändå Emilia.

Ojojoj.. Detta kan man skriva mycket om. Men jag försöker sammanfatta det lite kort. Jag har nog ganska vanliga "drömmar". Jag vill i alla fall hitta ett yrke där jag verkligen vill jobba om dagarna och känner att det är kul, jag vill leva livet och resa till massa olika platser, jag vill ha ett jättefint bröllop osv osv.. Men just för tillfället är mitt mål att klara av skolan typ.

Haha, inte världens roligaset bilder kanske.. Men tyckte ändå detta passade lite för dagens "tema" eller vad man ska säga. Jag har kanske lite bättre bilder/minnen som skulle passa bättre, men det var är i alla fall ett lite roligt minne från ett tag sedan.. såå snyggt klädd jag var, eller hur?! :P

Men i alla fall. Det var en typ vår/sommar dag och jag var inne i stan med bästis. Vi såg denna telefonkiosk ovan och tyckte att den var ganska häftig, så jag ställde mig i den och Christel fotade mig. Helt plötsligt började det stanna massor av turister (mest japaner) och stirra på oss och ta fram sina kameror. Vi tyckte det va lite konstigt, så vi tog några snabba bilder till och sedan gick vi därifrån. Vi kollade oss sedan över axeln på väg därifrån och så såg vi hur turisterna gjorde precis som vi hade gjort. De turades om att ställa sig i telefonkiosken, hålla i luren på bild osv. Haha, kanske inte låter så roligt, men det var det just då i alla fall, haha :P

Hmm.. Jag har små "minnes-snuttar" och minnesbilder från då jag var ganska liten.. Men det första minne jag kommer att tänka på som jag verkligen kommer ihåg är nog från då jag var 5 tror jag. Så jag var alltså inte jätteliten, men det är det som nu dyker upp i mitt huvud just nu.

I alla fall, det var julafton. Min familj var hemma hos min farmor och farfar. Man kan säga att deras hus är uppdelat i två delar. Man måste gå ut ur ena delen och in i en ny ytterdörr för att komma in i den andra delen som dessutom har en vind. Det var just i den delen med vind jag skulle gå in i. Jag vet inte riktigt varför, men vi barn trodde att tomten bodde där uppe på vinden i ett rum dit jag verkligen inte ville gå in.
Ingen annan var där inne i den delen, utan jag gick gick in helt själv och tänkte inte så mycket på att jag var själv.. Men sen, precis när jag hade tagit av mig skorna och gått in, hörde jag ljud ovanifrån, från vinden. Sedan kunde jag genom trappstegen se någons ben och fötter som började gå nedåt. Jag gömde mig bakom en fåtölj, hårt tryckt mot väggen och då och då kikade jag ut mot trappan. Jag såg mer och mer av en kropp. En kropp som tillhörde en man, en man med jeans och en mörkgrön skjorta. Jag kännde skräcken stiga inom mig. Långsamt gick han nedför trappan och precis i det ögon blicket han vände sig om började jag skrika. Jag skrek på hjälp, skrek på mamma.

Jag kände igen mannen jag såg, men det gjorde ingenting lättare.. Jag bara skrek och började gråta. Mannen närmade sig mig. Han hade en mask på sig. En mask hade vitt skägg och en liten röd luva på huvudet. Det var tomten. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra. Jag var rädd för honom, rädd för tomten. Jag ville att någon skulle komma, mamma eller vem som helst.

Precis då hörde jag ytterdörren öppna sig. Jag skrek ännnu mer på hjälp och in kom min två år äldre storebror. Han förstod inte vad felet var, men kom ändå fram till mig och började trösta mig. Jag pekade mot tomten, fortfarande gråtandes, men min storebror såg inte tomten. Han såg bara farfar. Farfar i sina vanliga kläder, sina jeans och sin sjorta, bara det att han hade en tomtemask på sig, men mer än det såg han inte. (Jag trodde dock fortfarande att det var tomten). Såsmåningom kom även mamma in i delen av huset där vi var. Hon tröstade mig mer och fick mig på andra tankar.

Aldrig tidigare hade jag nog varit så rädd. Och lite hemsk upplevelse egentligen att uppleva när man är fem år, men man kan ju undra varför jag egentligen ens var rädd för tomten.. Fast precis såhär kommer jag ändå ihåg det nu, drygt 11(?) år senare. Jag kommer dock inte ihåg hur kvällen slutade, om vi ens hade någon tomte (haha). Men jag och min bror har i alla fall pratat om det här några gånger nu i efterhand och skrattat en del när vi hört varandras upplevelser av situationen, haha.

Kanske blev lite tråkigt med ett sånt långt inlägg utan bild, men hoppas ni orkar läsa i alla fall! :)

Istället för en bild på mitt hem, får ni nu se flera bilder med lite små detaljer på från mitt hem.

Jag måste medge att jag tycker att den första bilden är finast. Kanske för att den är tagen långt efter de andra. Och alltså när jag då tog den första bilden, så hade jag nog utvecklats en del i mitt fotograferande.. (De tre sista bilderna togs för typ ett år sedan, hehe..) Ja, egentligen tycker jag inte om de tre sista bilderna så jättemycket, haha.. (Borde jag kanske egentligen inte skrivit.. hehe) Men det visar lite detaljer från mitt hem i alla fall! :)

Vad tycker ni om bilderna? :)